Dag 17 – Favoritminne med hundarna

Nu kan jag faktiskt ta med de andra hundarna också, och inte bara Rambo! För egentligen så har jag ju såå mycket mer minnen med dom än med honom, då han fortfarande är liten plutt och inte varit med så länge. 

Vi kan börja med Jena, och med henne har jag otroligt många minnen! Både bra och dåliga. Men alla gånger vi har åkt skidor tillsammans har varit underbara, likaså alla skoterturer (hon sitter framför när man kör). För det mesta när vi åkte skidor förut så hade vi med oss min släkting och hennes Leonberger.. Och ja, det gick ju som det gick.. Sprang dom inte alls så fick vi dra med dem, men körde någon förbi på skoter så blev det ett himla ryck och PANG, så låg man platt på skoterspåret, haha!
Annars kommer jag ihåg alla gånger jag tagit med henne till Sveg (studerade där), eller haft henne ensam i Funäs och hon har träffat flera hundar utan att ens resa ragg. Enkelt och lätt för många, men ett stort steg för denna dam, så det är givetvis någonting jag alltid kommer minnas <3

Och Semmas då? Honom skrattar man åt varje gång man ska klippa klorna eller trimma tassarna.. För HERREGUD vad denna hund är kittlig! Han sparkar och lever om utan dess like, man får inte ens peta på honom utan att han drar undan tassen, haha. Annars så kan han vara så klumpig så att en sån sak som att hoppa upp i soffan slutar i att han ligger i en klump nedanför.
Något annat roligt är skidturerna med denna gosse också, han springer ju verkligen helahela tiden och man flyger som en liten fjäder efter, har verkligen INGENTING att säga till om! Så ja, med Semmas hittar man nya saker att minnas hela tiden och just i skrivande stund så la han sig ner i bädden och ålade runt som en..ål. Roligt är det när han mitt i vintern ska hoppa ner i en kall-källa som vi har här hemma, och bada. Dumma aussie! ;)

Sist men inte minst så har vi då Rambo, våran lilla knäppgök. Alla dessa terrier-ryck han gör hela tiden kommer man ju ihåg! Och jag minns än idag då vi var och kollade på honom.. Alla valparna vaknade, utom Rambo. Och när han väl vaknade så ålade han sig upp och la sig i famnen istället för att leka med de andra, latmasken! Men annars så minns jag hur duktig han var på utställningen och hur bra kontakt han hade på valpkursen, han var MYCKET lugnare där än vad han är när han är med i skolan.. Vi skapar ju nya minnen varje dag och just nu kommer jag väl inte på såna där jätteroliga och bra minnen kanske, men ett minne är alltid ett minne, och de flesta är ju fina!